Huvudvärk, snorar som ett vattenfall, instängd i mitt huvud och drunknar långsamt av skolarbete. Livet känns som bäst nu fast nae. Allt är för mycket nu och huvudet orkar inte med så det bankar för det mesta. Men har inte tid att stanna hemma och vara sjuk. Forsla bort en uppsats idag, härligt en mindre grej att tänka på.

Jag känner att jag inte är med längre, att jag långsamt försvinner i dina ögon, i allas ögon. Så frågan är om du kommer minnas mig när snön smälter bort?